Gud vad det är svårt med namn! Nu har äntligen min lillebrors "lilleman", som nu är över månaden, fått ett namn. Han kommer att få heta Vincent som är inspirerat efter vår farbrors andranamn.
Vi diskuterar namn här hemma också lite då och då. Det är inget som vi diskuterar speciellt aktivt fast jag vet att vi borde göra det annars kommer vi få lika mycket problem som min lillebror och hans sambo har haft när vår lill* älskling är här. På något sätt är vi ganska säkra på att det är en kille vi väntar, fast vi egentligen inte har en aning (precis som så många innan oss), och vi kommer nog bli lite chockade om det är en liten tjej som tittar ut. Vi diskuterar både tjej- och killnamn men än så länge tror jag vi är ganska långt ifrån att vara eniga om ett namn, vilket kommer bli lite jobbigt... Vi kan inte änns komma överens om efternamnet. Jag kan tänka mig att byta till F:s efternamn om vi någon gång gifter oss, men vet inte om det någonsin kommer bli av, och vill inte vara den enda i vår familj som har ett annat efternamn. Jag kanske har en lite gammaldags syn på det här med efternamn, men jag tycker att efternamnet är en del av det som gör en familj. Självklart är det en massa annat som egentligen gör familjen: kärlek, omtanke om varandra, respekt osv, men lite utanför skulle jag ändå känna mig. Men vi får väl kanske bli "familjen dubbel-efternamn".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar