Köpte sötaste overallen på Lindex i helgen. Har spanat in den ett tag nu men tänkt att det kanske är lite för tidigt att handla den redan nu. I helgen var det så dags, vågade inte vänta mer ifall den skulle ta slut. Så nu hänger den här hemma och längtar efter bebisen lika mycket som jag.!
Har varit nära gråten flera gånger sista tiden och igår brast det för mig. Det har varit lite irriterad stämning här hemma. Jag har känt att F har varit lite småirriterad på mig någon vecka nu och jag är nog extra känslig för det just nu och igår började jag tillslut stortjuta. Kände att allt jag gjorde var fel och började tänka löjliga tankar om att han ska tröttna på sin gravida, tjocka och trötta sambo. Sen blev det ju inte bättre av att mina föräldrar var här i helgen och det blev lite irriterat mellan mig och mamma också. Jag undrar om det är gravidhormonerna som spökar?!
Kulmen nåddes när vi började "diskutera" den ärvda spjälsäng som vi fått. Jag har läst på nätet att det max ska vara 4,5 - 6,5 cm mellan spjälorna i sängen och detta blev en lite jobbig diskussion och jag kände att min åsikt om säkerheten var överdriven... Sängen vi ärvt har 8 cm mellan spjälorna... Efter lite tårar senare på kvällen så kom vi fram till att det kanske ändå är viktigt med säkerhet i spjälsängen och att vi följer de riktlinjer som finns eftersom så många av de olyckor som sker med barn sker i sängen. Risken är att de lyckas pressa sig ut genom spjälorna och kvävs och det vill man ju verkligen inte vara med om! Jag vet inte hur mycket av detta gemensamma beslut som hade med mina tårar att göra eller inte, men tror att grejen är att det är lite känsligt för F med den ärvda sängen eftersom han fått den av sin syster och nu blir det ju lite jobbigt att tala om att vi inte vill ha den.
Idag känns det i alla fall mycket bättre! Är alltid bra med lite tårar som laddar ur och att vi pratade med varandra.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar