Ja, det är en liten gaphals vi fått :-) Det är ganska skrikigt och gnälligt här på kvällarna så mycket egentid eller ork till annat har jag knappt inte. Det har varit betydligt mer påfrestande att bli mamma än vad jag trodde att det skulle bli. Tänker tillbaka på den sista graviditetstiden med ett litet leende och skrattar åt mig själv. Att jag lade så mycket tid och energi på att köpa en massa saker och kläder till bebisen :-) Sen när hon var här så fanns ändå ingen tid eller ork till att använda alla de där sakerna som jag trodde skulle vara så bra att ha. Tror att man inte ska planera för mycket innan barnet föds, utan köpa det mest nödvändiga innan och sedan köpa andra saker allt eftersom. Man vet aldrig vilket barn man får och vad det barnet gillar. Vi har som sagt fått en lite gnällas som inte kan sova själv på dagen, som alltid vill bli buren för att kunna sova (på dagen) och som skriker sig till sömns varje gång. Då har det varit väldigt skönt med en bärsele vill jag lova! Men jag känner att axlarna och ryggen börjar ta stryk, för träna upp några muskler, det hinner man inte heller... Ska försöka hinna att gå på massage framöver.
Dagarna ser i stort sett ut så att E vaknar mellan 6-8 och vill äta. Sedan stiger vi upp och byter blöja och kläder och myser lite på skötbordet. På morgonen är lilla E oftast glad och ligger och "sjunger" och "pratar" på skötbordet. Sedan får jag skynda mig att fixa frukost och äta medan E förhoppningsvis håller sig nöjd i babysittern. Ibland hinner jag till och med bläddra i tidningen, hinner bara läsa rubrikerna, och kanske ta mig en dusch och sminka mig. Oftast hinner jag inte allt innan E börjar bli lite gnällig och trött igen. Sedan somnar hon oftast i min famn eller i bärselen efter att ha gnällt och skrikigt i allt från några minuter till 30 eller 45 minuter. Ibland går jag ut på promenad med henne i vagnen ifall hon inte kommer till ro i min famn. Hon somnar inte själv om jag lägger ner henne i sängen eller gungar henne i babysittern så det har jag gett upp... Just nu känns det som hon är klistrad vid mig största delen av dagen. Men det är såklart mysigt också! :-) Det känns bara lite stressande att inte ha ork eller tid till att göra något hemma och hemmet ser just nu ut som jag vet inte vad... På eftermiddagen går jag antingen ut på en promenad om E har sovit i min famn på förmiddagen eller så får E sova i min famn/bärselen. Kvällen kan ibland inledas med en lugn och glad stund då jag brukar leka med E i babygymmet och sjunger och pratar med henne. Sedan brukar vi ha en skrikig och kämpig period fram till att E ska sova. Hon skriker hysteriskt visa stunder och ibland tror jag att det beror på att hon har ont i magen för vi hör hur hon pruttar, men ibland tror jag helt enkelt att hon är övertrött. Häromkvällen skrek hon upp sig så hysteriskt att hon knappt kunde andas och sedan somnade hon vid mitt bröst utan att orka äta. Stackars liten! :-( Så livet är just nu en blandning mellan glädje över lilla E, frustration över att hon skriker så mycket och så tycker vi ju självklart synd om henne också!
Jaha, och vad ville jag ha sagt med detta inlägg då?! Ja, det vet jag knappt själv :-) Men det var nog mer ett konstaterande av att det inte alls blev som jag trodde, men att det blev bra ändå! :-) Och att vi verkligen hoppas att gnället går över snart :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar