Promenad och namnjakt

Igår var vi och promenerade runt på Skogskyrkogården strax söder om Stockholms innerstad. Vårt egentliga mål var att vandra runt bland gravarna och titta på namn från tidigare generationer. Makabert tyckte en kompis till mig lite halvt på skämt och så kanske det kan vara, men också lite positivt om glömda namn hittas och återkommer igen. De vanligaste namnen vi säg från tidigare generationer var överlägset Elsa och Hugo och dessa är ju väldigt vanliga även idag. Jag hittade faktiskt ett nytt namn som jag funderar lite på. Tänker inte avslöja det här och nu utan det får bli en överraskning längre fram om det nu blir det namnet vi väljer.

Jag tycker att det är både rofyllt och lite läskigt att befinna mig på en kyrkogård. Samtidigt som det är en vacker plats dit man kan komma för att hedra de som inte längre finns ibland oss så är det också lite skrämmande. Det blir liksom mer påtagligt att vi alla kommer gå samma väg tillsist. Det är också extra hemskt att se gravar där barn och unga ligger, det är så tragiskt att livet inte änns har börjat innan det slutar.

Detta blev visst lite mer nedstämt än vad som var tanken, men ibland är det bra att tänka efter och värdesätta det liv man har! Vi är nog trots allt lyckligt lottade de flesta av oss. Jag känner mig i alla fall väldigt lyckligt lottad som väntar mitt första barn med världens bästa kille! Ska pussa lite extra på honom sen när han kommit hem tror jag bestämt!

Kram på er!