F tycker att jag bestämmer mer än han vilken inredning vi ska ha hemma eller vilka saker vi behöver köpa inför bebisens ankomst och hur dessa ska se ut. Jag försöker hävda att eftersom jag har ett större intresse av inredning och har börjat kolla lite på vad som behöver inhandlas innan februari så blir det ju självklart att jag föreslår saker som jag gillar. Jag har till exempel föreslagit att måla spjälsängen i svart eller vitt och eftersom jag vet att F älskar svart så kommer han välja det medan jag kommer att vela. Om jag sedan kommer föreslå vitt så menar han att det kommer bli som jag vill. Fast egentligen tror jag att han får igenom sin vilja lika ofta som jag... Och om han verkligen vill ha spjälsängen svart så får han ju inte ge sig för lätt, jag måste ju kunna ha en annan åsikt.
Men igår var det tvärtom för då var vi och kollade på barnvagn och eftersom vi redan var i en baby-butik så tyckte jag att vi kunde passa på att kolla på lite andra grejer när vi ändå var där. Då plötsligt var det inte lika intressant att få vara med och bestämma. Då föreslog F själv att jag ju faktiskt kan kolla upp vad jag gillar och sedan föreslå det för honom. Då var det inget snack om att det ändå blir som jag vill...
Han är för söt! Och killar säger att vi är komplexa! Då skulle de lyssna på sig själva någon gång... ;-)
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar